Kulturens ledarutbildning (1.0)

Ett kultur-studieförbund växer fram

Allting började egentligen redan under 70-talet. Då föddes de första tankegångarna på ett studieförbund för kulturutövare som ett sätt att förbättra kulturlivets förutsättningar, något som av olika anledningar lades på is till början av 2000-talet.

Vid den tidpunkten inledde företrädare för sex olika rikskulturorganisationer kritiska samtal med studieförbunden, Folkbildningsrådet och den politiska nivån i Sverige.

Samtalen handlade om kulturverksamheternas ställning inom folkbildningen, men också om det offentliga stödet till amatörkulturverksamhet i allmänhet och hade som syfte att förbättra den ekonomiska situationen för de svenska kulturverksamheterna.

Rikskulturorganisationerna upplevde att de hamnat mellan stolarna. De statliga kulturpolitiska aktörerna hänvisade dem till folkbildningen - som sedan 1970-talet ansågs ha ansvaret för att stödja medborgarnas kulturella, fria och kollektiva skapande, medan studieförbunden och Folkbildningsrådet hade svårt att förstå kulturverksamheternas konstnärliga kultur samt hantera dess storlek och krävde i sin tur en anpassning till folkbildningens redan existerande former.

Särskilt tre frågor lyftes i diskussionen mellan rikskulturorganisationerna och de etablerade studieförbunden:

1. Inom folkbildningen prioriteras lärandet i den lilla gruppen, medan många kulturverksamheter har stora grupper som exempelvis dans, orkester eller kör.
2. kulturprogrammens utformning, kvalitet och status inom folkbildningen.
3. det stöd som studieförbunden förväntades bidra med, bland annat kompetensmässigt.

Trots bra diskussioner, kände rikskulturorganisationerna att en förändring låg långt fram i tiden. Efter en tid av samtal, enades företrädarna om att istället lämna in en ansökan till Folkbildningsrådet om att bilda ett eget studieförbund.

Under en informell lunch vid Nybrokajen, diskuterade rikskulturorganisationerna olika tänkbara projekt och punkterna antecknades på en servett i brist på annat papper. Dessa anteckningar låg till grund för ansökan till Folkbildningsrådet, som beviljades och Kulturens fick en uppbyggnadsperiod inom studieförbundet Sensus.  Den 1 juli 2010 blev Kulturens självständigt.

 En tillbakablick från en av grundarna

"Amatörkulturens samrådsgrupp (ax) med närmare 20 amatörkulturorganisationer som medlemmar, förde under tio års tid regelbundna diskussioner med studieförbunden om kulturutövandets förutsättningar och behov av utveckling. Diskussionerna gav inga konkreta resultat. 

När vi såg på våra grannländer i Norden såg vi något helt annat. Där hade kulturorganisationer ett nära samarbete med studieförbunden och flera kulturorganisationer drev till och med egna, men i Sverige var det omöjligt att starta nya studieförbund. Bara de som hade pengar att utan statsbidrag finansiera verksamheten i ett nytt studieförbund under flera år kunde efter en prövotid komma i fråga. Enbart idrottsrörelsen hade klarat detta. 

Det var därför nästan chockartat att som ordförande för ax, på en stor konferens, höra Folkbildningsrådets ordförande säga, att nya studieförbund var välkomna. Tröskeln skulle sänkas och det skulle bli lättare för nya att få plats i studieförbundsfamiljen. 

Jag tog med budskapet till ax och det blev starten på processen att bilda ett nytt studieförbund med inriktning på Kultur. Vi utredde förutsättningarna först inom ax och lämnade sedan vidare stafettpinnen till de medlemmar i ax som valde att ta ansvaret för att bilda ett kulturstudieförbund.

Kulturens kom till och har på kort tid gjort en fantastisk resa. Mitt i all växtvärk har Kulturens lyckats fokusera på nya viktiga frågor för kulturlivet. Min förhoppning och dröm är att Kulturens ska lyckas fortsätta vidmakthålla sin dubbla roll som viktig delfinansiär av verksamheten i amatörkulturgrupper och som spjutspets." 

/Lars Farago, ordförande i ax Amatörkulturens samrådsgrupp från dess bildande 1996 till 2010, förbundssekreterare Riksförbundet för Folkmusik och Dans, RFoD 2001-2013 och i den egenskapen en av bildarna av Kulturens, förbundsstyrelseledamot i Kulturens 2006-2014.

Följande skäl brukar beskrivas som bakgrunden till Kulturens

• Tillämpning och utforskande. Kulturen vill och kan själv. Viljan att utforska och själv prova är en del av kulturverksamheternas natur.
• Demokrati. Att kulturutövarna själva äger och styr sitt eget studieförbund utan andra intressen, oavsett kontaktnät, storlek eller kulturform.
• Kulturell kompetens. Organisationerna eftersökte ett studieförbund med kompetens inom olika kulturformer och genres.
• Självständighet. Det fanns en vilja att bilda ett studieförbund med kultur som mål och medel, utan kopplingar till partipolitik och religion.
• Enhet. Det fanns en idé om att samla rikskulturorganisationer och kulturutövare för att tillsammans bli starkare med en gemensam röst. Detta bland annat för att förändra regelverket inom folkbildningen för att uppvärdera och inkludera kulturverksamheterna på ett bättre sätt.
• Effektivitet. Kulturorganisationerna upplevde att stora delar av statsbidraget bland de etablerade studieförbunden gick till personal och lokaler, medan väldigt lite gick till genomförande av verksamhet.
• Likabehandling. Likabehandlingsperspektivet var viktigt, både att konst- eller kulturformen inte ska vara avgörande för stödet, men även iden om att ett studieförbund som behandlar föreningarna och utövarna lika oavsett dess form eller geografisk placering.